Wednesday, February 25, 2009

Bra bild av Putins repression

I går publicerade GP min artikel om Kina, och i dag går man vidare på pressfrihetstemat med en oerhört intressant artikel om situationen i Putins Ryssland. Det är den ryske journalisten Oleg Panfilov, som skriver om myndigheternas hantering av pressfriheten. Hur Putin i princip i klartext beskrivit journalister som ett problem för samhället, och hur rättsväsendet anpassat sig till den hållningen. Mord på journalister klaras mycket sällan upp. Läs artikeln här.

Tuesday, February 24, 2009

Vad hände efter OS?

Jag har idag en artikel i Göteborgs Posten där jag diskuterar vad som hände med kritiken av Kinas brott mot pressfriheten och mänskliga rättigheter efter OS. En rapport från Reportrar utan gränser i Paris visar nämligen att mycket lite har gjorts i Kina för att öka mediernas frihet. Utländska reportrar har visserligen samma rörelsefrihet som under OS, men inhemska bloggare, journalister och dissidenter förföljs fortfarande. 
Läs min artikel här.
Och rapporten från Paris här.

Vad säger Bildt om Eritrea?

Jag tänkte inte på det när utrikesdeklarationen lästes upp förra veckan, men det slog mig efter några dagar: Bildt sade inte ett ord om Eritrea och Dawit Isaak. 
Är inte det lite märkligt? 
Sverige har en enda samvetsfånge ute i världen och han får inte ens ett omnämnande av utrikesministern. Bildt har inte heller svarat på den fråga som jag och andra ställt till honom: varför reser han inte personligen till Eritrea för att samtala om Dawits frihet? Enligt de senaste rapporterna är Isaak sjuk i diabetes. Det var därför han under en kort period fick vård på sjukhus. I Sverige är det inte en livsfarlig sjukdom, men i fångenskap i ett av världens hårdast kontrollerade länder är det en annan sak. Sjukdomen gör Isaaks fall akut. Och vad gör Bildt? Frågan blir tills vidare hängande i luften.

Wednesday, February 11, 2009

Vi borde veta mer om Turkmenistan

Jo, jag menar allvar. Alla borde verkligen det. Jag också. I dag träffade jag statsvetaren Jens Westlund, som funderar på att skriva något om det där märkliga, centralasiatiska landet. Och jag insåg att jag bara har ytliga kunskaper om ett av de säkerhetspolitiskt intressanta länderna i världen just nu. Ett extremt slutet, despotiskt land som inte tillåter någon fri press eller oppositionella politiker. Du hittar en del basfakta om landet på regeringens informationssidor.
Dessutom har Reportrar utan gränser sedan länge betraktat landet som en av de främsta förbrytarna mot pressfriheten, och vårt kontor i Paris har samlat massor av information på den här hemsidan.

Friday, February 6, 2009

Smygreklam också ett hot mot journalistiken

Så har det kommit en ny rapport om att Sveriges mest framgångsrika bloggare, Blondinbella, har försökt sälja in smygreklam på sin blogg. Uppgiften har cirkulerat många gånger förut, och nu verkar Bella och företaget kring henne åter ha hamnat med skägget i brevlådan. Eller ska man kanske säga med fingrarna i syltburken.
Expressen hade en artikel om detta idag. 
Blondinbella vill åka på skidresa och har erbjudit klädföretag att visa bilder med deras kläder från skidbacken mot att hon fick kläderna. Det kallas smygreklam, eftersom hennes läsare inte skulle känna till att kläderna var en del av en reklamkampanj.
Det blir allt vanligare med den sortens produktplaceringar. Gränsen mellan annonsplats och redaktionellt material tunnas ut. Förlorare är den fria journalistiken. Den journalistik som bygger på förtroende från läsarna, som ska veta att den som skriver gör det utifrån en oberoende position. 

Tuesday, February 3, 2009

Gör något för Isaak, nu!

Rapporterna om Dawit Isaaks hälsotillstånd är djupt oroande. Jag hörde ryktet att ha flyttats till ett sjukhus i Asmara redan i förra veckan. Det var under ett besök på Reportrar utan gränsers kontor i Paris. Vår handläggare för Afrika hade snappat upp det från någon av sina källor i Eritrea. 
Jag förde ryktet vidare till nätverket I Sverige, och nu har uppgiften uppenbarligen bekräftats. 
Desperationen ökar förstås. Över sju år har gått och nyheterna om Isaak har varit få. Regimen i Eritrea blockerar all information och låter inte någon träffa den svenske fången. De vägrar i själva verket acceptera att han är svensk medborgare. 
Och vad gör den svenska regeringen? En hel del om man ska tro uppgifterna från UD. De talar om tyst diplomati, och har i det läge som uppstått nu till och med vägrat berätta vilka kontakter man tar för att reda ut vad som är sant och falskt.
Den tysta diplomatin kan vara extremt effektiv, men i det här fallet är den inte det. Sju år är trots allt sju år, och nu kan det vara en fråga om liv och död. Frågan måste upp på högsta politiska nivå. Carl Bildt måste agera mot Eritrea. Sverige tar över ordförandeskapet i EU till hösten. Använd den maktpositionen för att påverka Eritrea.