Det är Kina som är problemet

Efter den senaste tidens aktioner mot OS-facklan, bland annat från Reportrar utan gränsers sida, får jag nu hela tiden frågor om det är rätt att journalister protesterar på det viset. Nyligen pratade jag med tidningen Journalisten, och fick frågan om det inte kan vara kontraproduktivt. Tänk om Kina gör det svårare för journalister att arbeta på grund av Reportrar utan gränser.
Det är på flera sätt en märklig fråga.
Reportrar utan gränser har alltid arbetat för pressfrihet i världens länder. På senare tid har man genomfört ett antal helt fredliga aktioner för att sätta fokus på Kinas övergrepp. Det kan inte vara vårt problem om det får Kina att ytterligare skärpa sin censur. Det kan inte vara vårt problem om Kinas ledare drar den slutsatsen av att de nu möts av internationell kritik.
Med detta sagt vill jag också passa på att säga att alla aktioner för pressfriheten självklart måste genomföras på ett sådant sätt att de inte i sig själva är ett hot mot den friheten. Men några sådana missgrepp har jag ännu inte sett.

Kappelin skriver klokt om Italien

I dagens Journalisten gör Kristina Kappelin en intressant analys av massmedier och journalistik i Italien. När Berlusconi nu gör comeback som premiärminister rasar en samlad kår av vänsterdebattörer, skriver Kappelin. Men censuren, eller kanske ska man skriva självcensuren, uppfanns inte av Berlusconi. "Varje stor drake i landet är direkt knuten till politiska eller ekonomiska maktcentra".
Samtidigt, tror jag att hon menar, är Berlusconis ställning unik eftersom han samtidigt är landets högste politiske ledare och den störste medieägaren.
En intressant krönika. Läs den här!

Fotograf från AP ska friges

Imorgon friges den sedan nästan två år fängslade fotografen Bilal Hussein. Han fängslades av amerikanska trupper i Irak och anklagades för samröre med terrorister. Hussein hade gjort det till sin specialité att fotografera effekterna av terrordåd efter den amerikanska ockupationen, och var bland annat med som en av flera fotografer som fick Pulitzerpriset 2005.
Den amerikanska militärledningen fattade misstankar mot honom eftersom han alltid var på plats först av alla journalister, och militären hävdade till en början att de hade mycket goda bevis mot honom. Men nu släpps han alltså utan rättegång, efter mycket lång tid i häkte.
Hans tid i fängelse påminner oss om de övergrepp mot press- och yttrandefriheten som skett i skuggan av det så kallade kriget mot terrorismen. Vi får aldrig släppa den frågan, hur många övergrepp som än görs i länder som Burma och Kina. Länder i Väst har ett särskilt ansvar för pressfriheten, eftersom det är våra regeringar och politiker som säger sig försvara själva idén.
Då måste man göra det även i praktiken.

Halvägs av Reinfeldt

Under trycket av en nästan förvånansvärt stark opinion i Sverige tycks Reinfeldt, trots sin tvehågsenhet tidigare i veckan, haft med sig en lista med samvetsfångar som borde friges när han träffade Kinas ledare i Peking.
Om så är fallet är det bra. Kraven på att statsministern ska tala klarspråk med Hu Jintao och vuxit sig allt starkare sedan protesterna i Tibet krossades av Kinas militär för ett par veckor sedan. Han tycks ha mött sina kritiker halvvägs. Men han sade inget om Dalai Lama och det framgår inte om han lyft fram pressfriheten i sin kritik av Kinas övergrepp.
Dessutom väntar vi på att regeringen ska ändra inställning och bokotta OS-invigningen också. Ett krav som bland andra Reportrar utan gränser ställt.

Tomt på hedersläktaren

FN:s generalsekreterare Ban Ki Mon uteblir från OS-invigningen. Det gör även Storbritanniens premiärminister Gordon Brown, liksom Tysklands och Polens regeringschefer och EU-parlamantets talman. Parlamentet anser att alla politiker bör stanna hemma från OS så länge Kinas ledning vägrar tala med Dalai Lama.
Den svenska regeringen håller dock benhårt fast vid att de ska vara med vid OS-invigningen.
Det kan bli ensamt på hedersläktaren. Några representanter från Burma, Nordkorea och Sverige.

Grekland åtalar för OS-protest

De tre representanter för Reportrar utan gränser som greps i samband med protesten mot OS-facklan i Grekland förra veckan kan komma att åtalas. En åklagare undersöker just nu möjligheten att väcka åtal för "kränkning av nationell symbol".
En rätt märklig åtalspunkt i ett land som säger sig respektera yttrandefriheten. Särskilt som protesten riktade sig mot Kina, inte den grekiska OS-historien.
De greker som varit upprörda mot aktionen har också nämnt Reportrar utan gränsers förvanskning av OS-symbolen som en kränkning. Men den symbolen ritades faktiskt av en fransman, så det faller också platt till marken.
Om de döms i Grekland kan de få ända upp till ett års fängelse. Men så långt går det inte.

Motoffensiv

Det verkar oklart hur många journalister som faktiskt arresterades igår. Fem, säger vissa uppgifter, åtta säger andra. Helt klart verkar det vara att det rör sig som journalister som inte ackrediterat sig. Det är en metod som jag själv ibland använt när jag rest i diktaturer. Vill man inte ha en "ryggsäck", det vill säga en säkerhetsagent eller "guide" med sig på resan måste man ofta göra så.
Helt klart verkar det också pågå en maktkamp inom det styrande partiet Zanu-PF. Mugabe verkar inte förstå att han förlorat och folk runtomkring honom slåss för sin politiska överlevnad och sina ekonomiska privilegier.